Monthly Archives: oktober 2012

Dagar som denna…

Dagen bjöd på härligt höstväder som lockade till en fin löptur med familjen.

Massor av vackra höstfärger, och Jonas hittade en golfboll till Cornelia när vi sprang längs med golfbanan.  Det var roligt i 10 minuter. Men när hon för tredje gången kastat iväg bollen vägrade vi hämta den igen – och då blev det så klart gnälligt.

Men vad gör väl det när solen skiner och man får spendera hela härliga dagen tillsammans med sin underbara familj?!!

Annonser
Categories: löpning | Lämna en kommentar

Sockermonstret är tillbaka

Under min månad med Run4Fun körde jag noll sockertollerans. Absolut inget godis eller kakor, inte heller sötat bröd (vilket nästan allt bröd är upptäckte jag), ketchup, smaksatta yoghurtar och så vidare. Och det gick förvånansvärt lätt. Hade så mycket annat att fokusera på (matlagningen och att få till alla träningspass trots ett bitvis rätt pressat schema) att det där med sockret bara hängde med på köpet.

När månaden var över hade jag bestämt mig för att fasa in socker, men i betydligt mindre mängder än tidigare. En liten påse lördagsgodis var ok, även en fika eller två i veckan om tillfället kändes rätt. Återinförde också ketchup och dyligt på menyn. Och den infasningen gick även den över all förväntan.

Några veckor senare åkte vi iväg på solsemester. All inclusive. Och jag bestämde mig för att släppa på principerna. Det är ju inte så ofta man är på semester, och det är det man gör varje dag som räknas – inte undantagsfallen (ja, ni vet säkert allt det). Så ingen större skada skedd där. 

Men nu… nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Vet inte ens när det hände eller hur det hände, men nu sitter godispåsen där i näven, fast det bara är onsdag. Och kakorna på jobbet slinker ner en efter en, fast det inte alls är något speciellt tillfälle. Och med det följer dålig aptit – vem är sugen på ”riktig lagad mat” när man smällt i sig två skivor sockerkaka en timme tidigare?!! Vågen visar lydigt +/- 0 så där är det ingen katastrof (än i alla fall). Men det allmäna välbefinnandet känns ju knappast på topp. Suck! Kan inte annat än banna mig själv. Och ta tag i det igen antar jag… men då måste man ju först hitta movivationen.

Categories: Mat | Etiketter: , | 12 kommentarer

I Göteborg regnar det alltid

Ibland funderar jag allvarligt på varför jag någonsin valde att bosätta mig i Göteborg. Att Sverige är ett regnigt land kan vi nog snabbt konstatera, men Göteborg (eller i alla fall västkusten) måste vara den del av landet där det regnar absolut mest!

Flera av er har bett mig skriva ett inlägg om hur man ska få till löppassen/motivationen/kläderna osv under vintermånaderna. Just nu känns det som höstmånaderna är ett större problem. En klar vinterdag med -10 grader slår en regning höstdag med +5 alla gånger!

I alla fall, planen igår var ju att invänta Cornelias middagslur och ge oss ut på en löprunda hela familjen tillsammans. Och trots duggregn under förmiddagen så kändes det som en helt genomförbar plan. Men så fort klockan slog tolv började ösregnet. Vi beslutade oss för att försöka hålla lillfisen vaken och vänta ut den värsta skuren, men när klockan var kvart i ett och det fortfarande ösregnade ute fick vi ge upp.

Istället begav sig Jonas ut på en ensam runda i ösregnet medan jag gav mig på den (näst intill) omöjliga uppgiften att försöka få Cornelia till att middagslura i sin säng.
Först fick hon en flaska välling (ett big no no mitt på dagen – hon brukar bara få välling som kvällsmål och en liten falska på morgonen, men nöden har ingen lag). Efter flaskan blev hon, trots att hon egentligen var astrött, hur pigg som helst. Hoppade runt i sängen, satte sig på kudden, försökte klättra ur sängen… ja, ni vet så där som det kan vara ibland. Föreslog då att vi kunde gå in till våran säng och försöka somna istället. Visst, nickade hon, men väl på plats vägrade hon ligga stilla i sängen utan sprang runt över allt istället.
Tillbaka in i hennes egen säng hade hon fått med sig ett av mina armband. Det visade sig vara en lyckoträff. Helt fascinerad av det där armbandet låg hon stilla med huvudet på kudden och tittade på det… och är man aptrött och ligger stilla så somnar man ju så småningom. Så klockan halv två däckade hon till slut.

När Jonas kom in från sin runda vid kvart i två kunde jag därmed springa ut genom dörren för att få till även mitt träningspass. Regnet hade lagt sig en liten aning, i alla fall i början av rundan, och när det sen tilltog igen efter ett par kilometer var jag så pass varm i kroppen att det inte gjorde något.
Där emot hade ju den uteblivna lunchjoggen och den långa nattningen fuckat upp mitt matintag en aning. Så när jag väl hade joggat några kilometer började jag känna hur jag var helt tom på energi. Lungorna ville inte riktigt ta in något syre, och benen ville inte lyfta på sig ordentligt. Riktigt tungt kändes det. Så när jag 5,2 km senare var hemma igen kändes det skönt att ha ”prickat av” dagens träningspass och med gott samvete få ställa mig i en varm dusch.

Dagens väder har inte varit mycket bättre det heller. Men vi trotsade regnet och begav oss ändå av på en promenad ner till Naturhistoriska muséet och tillbaka. En nätt liten promenad på sju kilometer som gör att även dagens stegmängd med råge är uppnått.

Categories: löpning | Etiketter: , | 9 kommentarer

Inställt löppass och regn

Ute regnar det. YR säger att det ska regna hela dagen. Trist!

Idag skulle jag ha träffat Sara och Malin för ett gemensamt löppass. Bokat för länge sedan och så klart efterlängtat – inte så ofta man har möjlighet att träffa andra bloggvänner för gemensam träning. Men så blev Malin tyvärr förkyld. Så nu har vi bokat om till den 10 november. Hoppas vädret är bättre då. Är det någon mer som har lust att hänga på så är det bara att tjoa till!

Vad har dagen annars att bjuda på då? Ja, vi tänkte försöka oss på en lugn familjejogg när det är dags för Cornelias lur om si sådär en timme. Lite duggregn klarar vagnen, men blir det mer så kanske vi får avbryta.
Sen blir det lite städning (mannen och dottern fixar) medan jag knåpar ihop veckans inköpslista, storhandling på Coop (Cornelia får åka ”vagnbil” – det älskar hon just nu) och när alla måsten är avklarade blir det hämtpizza (mannen har tjatat och längtat i flera dagar) innan nattning av lilltjejen och myskväll på tu man hand (Morden i Midsomer eller Parenthood kanske?)

Så ser min dag ut – vad händer hos er?

Categories: löpning | Lämna en kommentar

Curves – kan det va något?

Idag kom det förbi en tjej på mitt jobb. Hon ville sälja in träningskonceptet Curves till arbetsplatsen. Då chefen inte var där, och det är allmänt känt bland kollegorna att jag är den som är mest intresserad av träning och friskvård, skickades jag fram till frontlinjen. Inte mig emot. Jag hade dessutom stött på en hemsida från just Curves för bara några månader sedan och visste precis vad konceptet gick ut på.

I stora drag är Curves träningscenter (de finns på många ställen i landet och kommer ursprungligen från USA) enbart till för kvinnor. Det är cirkelträning, som enligt dem själva ska ge både styrka och kondition, och man tränar på styrkemaskiner med hydrauliskt motstånd (alltså behöver de aldrig ställas in utan anpassar sig på något sätt efter den som använder dem).
Enligt Curves koncept ska man träna 3×30 minuter per vecka för att få ut en så effektiv träning som möjligt.

I alla fall, jag jobbar för Göteborgs stad. Och alla träningskort och liknande som ska erbjudas personalen går centralt från stadsdelen. Så det enda jag kunde göra var att lotsa vidare tjejen till rätt person för det. Jag vet att policyn är att både kvinnor och män ska ha samma möjligheter till friskvård (mycket bra!) och att de därför fick slopa personalrabatten på Vårruset för några år sedan då det enbart riktar sig till kvinnor. Istället valde man att ge rabatt på Blodomloppet istället som både män och kvinnor kan springa. Så även om jag tycker konceptet ”gym för tjejer” kan vara helt ok så känns det inte som förvaltningen kommer att nappa på det.

Men jag fick i alla fall en gratis provträning – kanske tar jag vägen förbi där någon gång. Lite nyfiken är jag – även om det rent spontant känns lite enformigt att träna på samma maskiner, varv efter varv, 30 minuter, tre gånger i veckan, vecka efter vecka…

Bilden är lånad från Curves hemsida

 

Categories: träning | Etiketter: , | Lämna en kommentar

Jag går och går och går…

Inspirerad av dokumentären The truth about exercise bestämde jag mig för en dryg vecka sedan att sätta på mig stegräknaren igen. Eftersom det ju egentligen inte är de träningspassen vi gör 2-3 ggr i veckan som gör den stora skillnaden, utan vår vardagsmotion – och jag haft alldeles för lite av den varan sen Cornelia började på förskolan i mars.

Och jag har traskat och traskat. I en vecka nu. Med gott resultat om jag får säga det själv. Målet var att snitta minst 10 000 steg per dag (helst komma upp i minst 10 000 steg varje dag) och så här har det sett ut.
tisdag: 17 704
onsdag: 17 225
torsdag: 21 433
fredag: 18 356
lördag: 14 946
söndag: 10 679
måndag: 11 743
tisdag: 10 852

Även idag har jag kommit över mina 10 000 steg – det kanske inte låter så mycket, men gör man det varje dag ger det ändå en del i slutändan.

Tack vare mitt promenerande har jag återupptäckt tjusningen i ljudböcker. Håller just nu på att lyssna på Anna-Lena Brundins ”Det svider lite” – helt ok. Har ni tips på några andra ljudböcker jag bara måste lyssna på?

Categories: träning | Etiketter: , | 21 kommentarer

Att vara eller icke vara…

Tack för era kommentarer på mitt senaste inlägg.

Jag har grubblat en hel del… på bloggens vara eller icke vara… både innan och efter det där inlägget. Och även om det naturligtvis (!) är jätteroligt att läsa att ni tycker om det jag skriver, så känner jag ändå att jag har svårt att hitta den där riktiga motivationen.

När jag startade bloggen för ett drygt år sedan hade jag två tydliga mål för mig själv. Jag ville öva på att formulera mig bättre i skrift och få ett bättre flyt i språket, och jag ville lära mig hur WordPress funkar. Att bloggen sen kom att handla om min träning kändes självklart – vad annat kunde jag skriva om som både motiverade mig och som eventuellt kunde intressera andra att läsa om?!
Nu känner jag att mitt skrivande flyter på hyfsat bra. Jag behöver sällan fundera över hur jag ska formulera mig (förutom ibland på rubrikerna) och jag känner framför allt ingen prestationsångest över att få ihop en text, vilket jag ofta gjorde tidigare, framför allt i jobbsammanhang. Och även om jag inte är något proffs på WordPress så känner jag att jag har tillräckligt bra koll på grunderna för att kunna pussla ihop vettiga sidor. Alltså är mina två initiala mål uppnådda.

Samtidigt tycker jag det skulle vara sorgligt att bara lägga ner allt ihop. Jag skulle sakna det. Helt klart. Och det skulle bli så mycket svårare att fortsätta hålla kontakten med alla trevliga människor jag lärt känna tack vare min blogg.

Så vad är det jag vill komma fram till då? Ja, egentligen är det väl att jag fortfarande inte vet. Men att jag i väntan på en snilleblixt, ett nytt fokus, nya mål (personliga eller träningsrelaterade) ändå hänger här inne ett tag till. Så får vi se vad som händer.

Jag hoppas att ni fortsätter att hänga med mig!

Categories: Okategoriserat | 3 kommentarer

Vad gör en blogg intressant?

Satte mig ner här om kvällen för att skriva samma gamla vanliga blogginlägg som jag alltid skriver.

”… så begav vi oss idag upp mot Ruddalen. Mestadels asfalt i och för sig, det blir lättast så med barnvagnen…” Dvs en rapport om dagens träningspass. Och det börjar kännas lite tradigt. Enformigt för er att läsa. Enformigt för mig att skriva. Känner att något måste hända med bloggen för att den ska fortsätta vara intressant – både för er och för mig. Men vad? Vad gör en blogg intressant?

Vissa dagar tänker jag att jag vill anlägga en mer personlig ton. Skriva mera om mitt privatliv utanför träningen också. Vara lite mindre proffesionell och lite mera kreativ. Leka lite. Ungefär som underbara Beatatjata.

Andra dagar tänker jag att jag vill styra över bloggen till att bli mer professionell. Flera produkttester. Mer information. Flera djuplodade reflektioner om träning och hälsa. Ungefär som sparkibaken eller MissAgda.

Vissa dagar undrar jag för vem jag skriver – för er eller för mig själv? Förhoppningsvis både och…

När jag jobbar (som filmpedagog) brukar jag prata med mina elever om dramaturgi. Om hur man bygger upp en historia, och att det i nästan alla filmer (precis innan upplösningen) finns något som brukar benämnad ”the point of no return” – en brytpunkt i filmen där någonting MÅSTE hända. Och där känner jag att jag befinner mig med min blogg just nu. Någonting måste hända. Jag måste bryta mönster, välja kurs, utveckla, utvidga… annars är det inte längre värt det.

Så min fråga till er är alltså – vad gör en blogg intressant? Varför läser ni min blogg? Och vilken utveckling skulle ni tycka vore mest intressant. Feedback snälla (som en kommentar eller ett mail till joggandesund@gmail.com). Eller är det läge att helt enkelt lägga ner?

Categories: Okategoriserat | 10 kommentarer

Höstlöpning och ryggont

Det verkar som höstvädret har tänkt sig att köra på i någon form av varannan-dag-struktur. Ena dagen regn, nästa dag fint soligt höstväder, dagen efter det regn igen osv. Turligt nog har vi de senaste gångerna lyckats planera in våra små jogginrundor så de infallit på de fina dagarna – så även idag.

För att få lite omväxling från den vid det här laget rätt så enformiga Säröbanan (vi lär ändå få springa mycket på den i vinter när snön och isen kommer då den brukar vara både röjd och sandad när det behövs) så begav vi oss idag upp mot Ruddalen. Mestadels asfalt i och för sig, det blir lättast så med barnvagnen, men även en sväng runt fotbollsplanerna och lite fina skogsdungar i solnedgången.

Efter en dag med stillasittande kontorsjobb följt av Rytmikgrupp med lilltjejen, joggingrunda, matlagning (mycket stående) och till slut en 35 minuter lång nattning sittandes på en pinnstol var min rygg helt slut. De ryggbesvär jag fick under graviditeten tenderar att komma tillbaka vissa kvällar och jag vet inte riktigt vad jag kan göra åt det. Förutom att ligga ner och vila och hur kul är det?!
Fick här om dagen hem en posture för att testa om den kan underlätta något och har hunnit använt den några gånger. En utvärdering på den kommer om några veckor. Annars är det väl att sluta slarva med den funktionella stretchingen som gäller. Det ena kvastskaftet står i hallen, ditställt för att jag ska komma ihåg att ta med mig det till jobbet så jag kan köra några korta stretchövningar mellan allt stillasittande.

Distans: 6,2 km
Tid: 41:01 min
Snitt: 6:37 min/km

Categories: löpning | Etiketter: , , | 2 kommentarer

Vetenskapens värld: The truth about exercise

I går fick jag äntligen tillfälle att titta på Vetenskapens världs avsnitt: The truth about exercise. Diskussionerna om dokumentären har tydligen gått heta på diverse träningsforum i flera veckor. Min man som följt debatten lite tyckte att det här verkligen var en dokumentär jag borde se, eftersom den handlar om mig.

I stora drag är det som sägs (och detta är min personliga tolkning – debatten har som sagt varit het)

  • Det är svårt att gå ner i vikt genom att enbart träna eftersom den mängd kalorier man förbränner på enstaka träningspass är försvinnande liten. Dessutom är det lätt att kompensera med extra mat eller godsaker när man tränat eftersom man antingen är mer hungrig, eller i vissa fall känner att man förtjänat godsakerna eftersom man tränat på så bra.
  • Det vi där emot kan göra för att öka vår förbränning och på så sätt gå ner i vikt är att vardagsmotionera mera.
  • En rask promenad gör att man stimulerar produktionen i kroppen av något (som jag inte minns vad heter) som gör att fettet i maten inte går runt i blodet och lägger sig på fel ställen.
  • 3×20 sekunders stenhård träning tre gånger per vecka under fyra veckor gör att man både sänker sin insulinkänslighet och höjer sitt VO2max – MEN inte alla kan höja sitt VO2max utan 15-20 procent av befolkningen är så kallade non-responders. De kan därför aldrig blir snabba löpare.

De första tre punkterna är för mig självklarheter. Den fjärde punkten där emot betydligt mera spännande.
Ni som följt min blogg ett tag har troligtvis förstått min frustration i att träna år efter år efter år och ändå aldrig lyckas förbättra mina tider. Trots både intervallträning, MAF-träning och nu senaste teknikträning med Run4Fun har det inte hänt mycket på 5 km-tiden. Och kanske (troligtvis) är förklaringen att jag är en av dessa non-responders som det pratas om i dokumentären. Dvs att jag inte kan förbättra mitt VO2max mera.
Visst kan jag träna för att må bra. Visst kan jag förbränna kalorier. Och visst kan jag förbättra min uthållighet på längre distanser. Med andra ord finns det absolut ingen anledning att sluta träna. Men om jag är en sk. non-responder kommer jag aldrig kunna springa någon speciellt snabb 5 km tid och har därför inga framtidsutsikter som elitlöpare (vilket jag i och för sig aldrig haft ambitionen att bli heller). Men med den vetskapen kan jag kanske slappna av i min löpning och börja acceptera att det här är den genuppsättningen jag fått och utifrån de förutsättningar jag har att detta vad jag kan prestera – och vara nöjd med det.

Är ni intresserade av att höra hela resonemanget finns dokumentären fortfarande på youtube (sök på The truth about exercise).

Förutom den nya vetenskapen om non-responders gav dokumentären mig också en liten kick i baken att ta tag i mitt vardagsmotionerande igen. Eftersom alla mina dagislämningar och hämtningar måste ske med bil (och därmed även alla mina jobbresor) har det blivit försvinnande lite av den varan på senaste tiden. Men i dag åkte stegräknaren fram igen och jag har promenerat över allt där det varit tidsmässigt möjligt. Har också varit noga med att ha rätt skor på mig – vill inte uppmuntra hälsporren jag fajtades med i vintras att komma tillbaka igen!

Categories: träning | Etiketter: , | 5 kommentarer

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.