Posts Tagged With: motivationsbrist

Motivation efterlyses!

Dalande motivation. Eller ja…. motivation på botten. Och så har det varit ett tag nu. Därav avsaknaden av blogginlägg. Alla tänkta träningspass tycks ha en giltig undanflykt. All vettig mat utbytt mot skärpmat, smörgåsar och sötsaker.
Det enda som funkar (och faktiskt riktigt bra) är vardagsmotionen. Satte min Vivofit på 10 000 steg/dag när jag började min utmaning den 1 oktober, och hittills har det bara varit en enda dag som jag inte har nått upp till det målet. Och den dagen hade jag en giltig ursäkt, så det är helt ok.

img_9861

 

Jag vill så gärna hitta motivationen igen! Haaallåååå! Haaaaaaaaaaaaallåååååååååå! Var är du nånstans?!!
Men tills vidare får jag väl försöka vara nöjd med att jag i alla fall rör på mig. Och låta bli att stoppa (ännu en) chokladbit i munnen!

Annonser
Categories: Okategoriserat | Etiketter: , , , , | Lämna en kommentar

Nya utmaningar?

Kände mig inte speciellt pepp att komma ut idag heller. Men skamm den som ger sig.

Första kilometern gick trögt. Andra kilometern likaså. Man brukar ju säga att om man inte är sugen på att ge sig ut och springa så ska man ändå springa 10 minuter och efter det brukar lusten komma. Den tesen har jag ofta kunnat skriva under på, men idag var min lust att vända minst lika stor efter 10 minuter som innan jag gav mig av hemifrån. Vad är det som har hänt med mig?!! Vart har min motivation tagit vägen?!!

Som tur är hade jag mannen med mig, och även om hans argument med att ”du ska vara nöjd för det finns människor i rullstol som inte kan springa alls” inte direkt bet på mig så kändes misslyckandet av att bara ge upp och vända hemåt lite för stort så jag fortsatte.

Ett kort stopp efter 2 km och ännu ett stopp efter fyra. I övrigt ett jättelugnt pass i sjuminuters-tempo med tung kropp men inga större problem med flåset. Och faktiskt… med en kilometer kvar kände jag mig lite mera pepp och lyckades till och med genomföra en liten fartökning. Hade säkert kunnat fortsätta ytterligare några kilometer efter det, men kände att det viktigaste idag var att få avsluta dagens pass med en positiv känsla i kroppen. Så så fick det bli. 5,2 km senare var jag hemma igen.

”Det sitter i ditt huvud” sa mannen. ”Jag vet” svarade jag. Men det är ju just det som är det svåraste. Hade det handlat om dålig kondition pga långt träningsuppehåll hade det bara varit att köra på och vänta på en förbättring. Nu sitter det som sagt i huvudet och jag måste in och jobba mentalt med mig själv på ett annat sätt. Men hur?!?

Har funderat en del, framför allt inför det nya året, och känner att jag skulle vilja träna något annat än löpning ett tag. Eller i alla fall släppa fokus på löpningen ett tag, även om jag förhoppningsvis kan ta mig ut på en och annan runda ändå. Jag behöver hitta en (rolig!) träningsform där jag inte kan mäta min egen prestation (och därmed mina egna ”misslyckanden”) på samma sätt som i löpningen. Och på så sätt få tillbaka glädjen för fysiskt aktivitet. Kanske någon dansklass? Körde Funk på fysiken för en väldans massa år sedan och det var riktigt kul och gav massa endorfiner.

Har ni några nya träningsutmaningar på G inför det nya året? Något man kan köra tillsammans kanske? Tipsa mig!

Categories: löpning | Etiketter: , | 19 kommentarer

Träning, mat och sömn

Vad kom först – hönan eller ägget. Eller vad kom först – att jag slutade skriva i bloggen för att jag slutade träna, eller att jag slutade träna för att jag slutade skriva i bloggen? I vilket fall som helst så är det totalstiltje på båda fronterna just nu.

Jag sover dåligt. Jag äter dåligt. Och jag tränar i stort sett ingenting.
Och skulle jag bara börja träna igen så skulle jag säkert både äta och sova bättre. Men det är en sak att veta det – det är en annan sak att göra det.

Idag var det dags för en (efterlängtad) löpardejt med två bloggvänner Sara & Malin – varav den ena jag träffat ett par gånger  tidigare och den andra jag aldrig träffat irl. Kände mig superpeppad när vi bokade det. Men idag – not so much. Och inte igår heller för den delen. Så jag valde att lämna återbud. Kändes inget bra alls!
Och anledningen då? Ja, den anledningen jag sa till mig själv (och till dem) var att jag hade så himla många måste som skulle göras idag. Vi var i Ullared hela dagen igår, och alla helgens ”måsten” hamnade därför idag. Dvs städa, tvätta och storhandla. Plus att alla Ullaredsinköp skulle packas upp och sorteras in i diverse redan fulla skåp (som därmed måste rensas) och sen hade jag äpplen jag fått från mamma för flera veckor sedan som jag helt enkelt blev tvungen att göra mos av pronto, annars skulle de ruttna och få slängas.
Så visst var det ingen lögn. Jag hade verkligen massa måsten att göra idag. Men samtidigt vet jag ju att man alltid kan prioritera, och omprioritera. Och visst hade det varit ett väldigt trevligt avbrott i alla måsten att få komma hemifrån i ett par timmar för att ta en löprunda med de andra tjejerna.

Den riktigt riktiga anledningen då? Kanske att det är över två veckor sedan min senaste löprunda, och dessförinnan har löprundorna verkligen inte heller duggat tätt. Så jag var väl på något sätt orolig att jag inte skulle hänga med. Att jag efter 500 m skulle vara helt slut och därmed förstöra hela löppasset för oss allihop.
Fånigt, jag vet. för jag är alldeles säker på att de hade anpassat sig – det hade ju jag gjort om någon av dem varit ur form.

Jag läser (lyssnar) just nu på Martina Haags bok ”Heja heja” (en för övrigt väldigt underhållande och peppande bok som jag absolut kan rekommendera som en lite enklare löparbok – mer om den kommer förhoppningsvis i ett senare inlägg när jag läst klart den). I alla fall, där skriver Martina om hur hon kommer in i en svacka. Det blir vinter och hon gör ett träningsuppehåll. Sen följs det av flera månaders sjukdom. och helt plötsligt har löparen Martina Haag försvunnit. Och det känns som hon aldrig varit en löpare.
Och trots åtta års (mer eller mindre) löpande är det så jag känner mig idag. Har jag någonsin varit en löpare? Och hur ska jag ta steget tillbaka för att bli en löpare igen?

Idag har jag inget svar på den frågan. Kan helt enkelt bara konstatera att jag måste göra något för att ta tag i mig själv. Får jag bara koll på träningen igen är jag säker på att även maten och sömnen hänger med. Och därmed  hela mitt allmänna välbefinnande. Så en plan behövs. Fortsättning följer…

Categories: löpning | Etiketter: , , , , | 7 kommentarer

Blogga med WordPress.com.