Då var familjen Sund ute på joggingtur igen. 10 km i lugnt tempo. Det där med kvalitetspass verkar ha fallit i glömska totalt – trots att det nu inte ens är tre veckor kvar till Blodomloppet och mitt första försök av två att springa 5 km under 27:30 denna säsong. Men idag ville kroppen verkligen inte! Alltså, den ville gärna ge sig ut och jogga, men att ta i kändes inte alls lockande!
Dom första fyra kilometerna kändes jättesega, speciellt i benen men egentligen i hela kroppen (dock inte flåset). Sen kom kroppen igång lite mera. Men över lag var det en rätt tung känsla över hela passet. Vet inte riktigt varför. Men men… kvällens lördagsgodis kan nu åtnjutas med gott samvete i alla fall.
10 kilometer blev det som sagt, och min standardrunda för den distansen är en vändbana (ja, jag vet, inte så spännande) där det efter exakt fem kilometer väldigt lägligt dyker upp en bänk bredvid cykelbanan. Beroende på hur rundan fram tills dess har varit används bänken på lite olika sätt.
Om jag sprungit ett rätt långsamt pass och har mycket energi kvar i kroppen så noterar jag bara i huvudet att ”där är bänken”, och sen vänder jag och joggar hemåt igen (Bild 1).
Har jag sprungit lite hårdare men fortfarande är pigg och fräsch kan en liten ståvila vara på sin plats, min lilla belöning för att nu är jag halvvägs på rundan (Bild 2).
Om jag gått ut lite väl hårt känns det rätt skönt att kunna sätta sig ner och pusta ut några minuter (Bild 3).
Om det där emot ser ut som på bild 4 så har jag problem – det är ju lika långt hem igen…
Distans: 10 km
Tid: 1:07:13
Snitt: 6:43 min/km
joggandesund 