Åh va roligt!

Jag har fått en blog award från Linda som driver bloggen Härliga var dag – Jättekul! Jag tackar allra ödmjukast och delar gärna vidare :-)

Liebster Blog Award är skapad för att lyfta fram bloggar med 200 stycken eller färre prenumeranter. Reglerna som gäller är följande;

In order to accept the award, the recipient will:
1. Thank the person who gave you the award.
2. Link back to that person’s blog.
3. Copy and paste the award to your blog.
4. Present the award to 3-5 blogs of 200 followers or less that you feel deserve this recognition.
5. Let those blogs know by leaving them a comment.

De av mina favoritbloggar som jag skulle vilja uppmärksamma er på och dela vidare denna award till är:

Trillis life in progress
Meningen med livet
Rund är väl också en form
Träningen och livet

De är alla tränings- & hälsobloggar som jag följer slaviskt varje dag och varmt kan rekommendera!

Kan man träna bort träningsvärk?

Aj aj aj! Fast denna gången på ett bra sätt. Tisdagens löpskolning & löpstyrka med Göteborg Running Club verkar ha gett önskad effekt. Träningsvärken sitter från längst ner i vaderna och hela vägen upp till mitt på rumpan… Tur att det inte är idag jag ska springa Blodomloppet! Fast ett lugnt joggingpass lär väl bara vara bra för att öka blodcirkulationen lite. Undrar om det är en myt, det där att man kan träna bort träningsvärk? Nån som vet?

På tal om Blodomloppet. Hämtade ut min nummerlapp och T-shirt i går (springer genom jobbet) så nu känns det att det snart är dags. Gick precis in på deras hemsida och såg att det är 12 000 anmälda till loppet i Göteborg. Ajdå! Hoppas verkligen att det inte är lika trångt som VårRuset och att folk har vett att ställa sig i rätt startgrupper! Jag har bara sprungit Blodomloppet en gång tidigare och det var för fyra eller fem år sen. Och då sprang jag 10 km. Jättebra och i stort sett ingen trängsel alls. Denna gången har jag valt att springa 5 km. Och det brukar det alltid vara många fler som springer (och de som inte tränat så mycket väljer ju oftast den distansen). Hoppas verkligen att det inte blir tvärstopp på första kilometern!

Till slut en liten påminnelse. Klockan 23:59 i kväll är sista möjligheten att vara med i utlottningen av startplats till iForm-loppet. Mer info om det hittar ni här.

Äntligen träning igen!

En hel vecka sen sist. Jag som varit så träningsmotiverad de senaste månaderna, nu när det varit fint väder och jag haft pigga ben. Men så kom dippen för några veckor sedan. Direkt efter det den skadade tånageln. Och vips så har det gått en hel vecka utan ett enda träningspass.

Vad är väl då bättre än att ta sig till Slottsskogen och springa ett gemensamt löppass i storgrupp med Göteborg Running Club?! I plus 14 grader och mestadels solsken. Lusten kom tillbaka i varenda muskel och cell! Tyvärr kom inte orken med samma kraft. Men helt ok kändes det. Absolut tungt, men det ska väl backintervaller vara?!! Dessutom har min kropp bara varit utsatt för löpskolning och löpstyrka vid ett fåtal tillfällen tidigare i livet. Klart som fasen att det är jobbigt!

Träffade också (till slut) Sara, vars blogg jag följt ett tag. Alltid lika trevligt att träffa nya löpare :-) Och instruktörerna var super-duper-bra!!!

Så nu ser jag åter igen fram emot torsdagens lugna joggingpass med familjen. Sen får vi se om det blir något ytterligare kort/långsamt pass under helgen. Kanske, kanske inte. För på måndag smäller det. Blodomloppet. Tror fortfarande inte på sub 27:30, men jag tänker absolut göra mitt bästa!

Kom ihåg att vara tacksam!

Tänk va snabbt allting kan förändras.

Januari 2009 sprang jag en av delsträckorna i Sverigestafetten – den mellan Floda och Alingsås (drygt 20 km). Jag var egentligen inte tränad för distansen, men det var ändå väldigt trevligt.  Jag och en man som heter Stefan låg och harvade en bra bit efter alla andra. Vi pratade en hel del, främst om de problem jag då hade med återkommande hjärtrusningar (senare diagnostiserat till AVNRT). Han hade nämligen haft samma problem och blivit opererad för det. Med goda resultat. Själv var jag fortfarande under utredning – en utredning som tog evigheter. Men samtalet med Stefan gjorde i alla fall att jag kände mig lugnad. Ett drygt halvår senare, oktober 2009, fick även jag min operation och har sedan dess inte känt av några problem.

Stefan har sedan dess sprungit mer och mer. Och hans främst mål har varit ultradistanser. Han har blivit både snabbare och uthålligare, och löpningen har verkligen blivit en stor del av hans liv. Hans strapatser går att följa i hans blogg. Därför blev jag extremt ledsen när jag tidigare idag läste att han nu ligger på hjärtintensiven med en aorta dissektion (bristning i kroppspulsådern). Först hade läkaren sagt till honom att han aldrig kommer att kunna springa igen men efter ett samtal med överläkaren verkar det som tur är inte vara fallet. Nu fick han rätt hjälp i tid, men det hela hade kunnat sluta riktigt riktigt illa.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg då? Ja, först och främst vill jag skicka en stöttande tanke till Stefan! Men kanske skriver jag det här inlägget lika mycket för att det kan vara bra att då och då få sig en tankeställare på hur bräckligt livet kan vara. Och hur fort allting kan förändras. Och att det är så viktigt att försöka vara tacksam för det man har, för mattan kan ryckas undan under ens fötter snabbare än man anar.

I morgon ska jag ut och springa igen. Och oavsett om jag springer 2 km eller 20 km. Oavsett om jag springer i 8-min tempo eller i 5-min tempo, så ska jag tänka på att vara tacksam för att min kropp är fantastisk som låter mig göra det här!

Om ni vill läsa mer om mina problem och min behandling för AVNRT kan ni gå in här.

Här var det tyst…

Jag är fortfarande här!

Kombinationen tidsbrist, sömnbrist och öm tå har bara gjort det lite vanskligt att träna. Och om man inte tränar – vad finns det då att skriva om i en träningsblogg?!! (ja ja, det finns förstås mängder av annat man kan skriva om, men det var ju det där med tids- och sömnbristen också).

Nu mår i alla fall tån mycket bättre. Och i kväll ska jag lägga mig tidigt så jag förhoppningsvis kan få min nödvändiga skönhetssömn. Så snart är jag på banan igen. Och då blir det också mera skrivet i bloggen :-)

(Till er vars bloggar jag brukar kommentera – jag läser allt ni skriver men har helt enkelt inte hunnit skriva några kommentarer. Bättring utlovas!

Aj aj aj!

I går sprang jag tusingar. Eller snarare, jag försökte springa tusingar. Uppvärmningen kändes okej och första intervallen funkade den med. Men sen fick jag sänka tempot markant. Och trots detta blev jag ändå tvungen att bryta några hundra meter in i fjärde intervallen. Kroppen ville helt enkelt inte. Efter det inte allt för lyckade passet känns mitt behov av kvalitetsträning STORT. Blodomloppet är ju snart här. Bara några veckor bort.

Det sista jag behöver just nu är därför en skada. Och givetvis är det precis det som händer. Som tur är inget löprelaterat. Men ändå rätt smärtsamt. Det fina vädret som varit de senaste dagarna har gjort att jag gått mycket i sandaler, och idag lyckades jag slå i och spräcka min stortånagel. Aj aj aj! Inte skönt alls. Just nu kan jag inte ens ha på mig ett par vanliga skor. Hur sjutton ska jag då kunna springa? Barfotalöpning i all ära, men det är nog ingen bra idé att börja springa HELT barfota när jag aldrig testat det tidigare. Därför blir det nu till att vila… och vänta. Blä! Hoppas det läker snabbt!

Blev idag tipsad om en (gratis) löpgrupp som håller till i Slottsskogen (Göteborg). Dom har hållit på ett tag, men då i ett alldeles för högt tempo för min kapacitet. Men nästa tisdag ska dom göra ett försök att få igång en grupp till som ska springa i 6:30-7:30-minuters-tempo. Detta kombinerat med diverse löpskolning. Låter hur bra som helst! Det var länge sen jag sprang tillsammans med andra. Klart jag ska dit och testa (om tånageln är någorlunda hel tills dess). Häng på ni också!
Mer info kan ni hitta här på jogg.se eller i denna Facebook-gruppen. Hoppas vi ses!

Vinn startplats till iForm-loppet i Göteborg 2012

Ni som har följt min blogg ett tag vet att jag förra året sprang iForm-loppet för första gången. Och att jag var jättenöjd! Både med arrangemanget i stort, bansträckningen, servicen och stämningen. Och att det därför har en självklar plats min löparkalender för detta året. 

Därför är jag extra glad att jag nu har möjlighet att lotta ut en startplats till iForm-loppet i Göteborg till en av er. Loppet går av stapeln i Slottsskogen den 22 september, så det finns fortfarande gott om tid att spetsa till formen lite! Distansen är 5 eller 10 km och du bestämmer själv om du vill springa eller gå. Nytt för i år är att både kvinnor och män är välkomna.
Förutom startplatsen får du också en funktions T-shirt från Asics och en Goodiebag med smått och gott från loppets sponsorer. Vill du så kan du också få en personlig date med mig i egen hög person, för jag kommer ju så klart vara på plats för att persa på 5 km! :-)

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att senast den 31 maj skicka ett mail till joggandesund@gmail.com. Märk mailet med iForm-loppet.

Lycka till!

Bilden är lånad från iform.se

Mera styrketräning för ryggen

Efter gårdagens inlägg om styrketräning för ryggen har jag fått massor av bra tips – tack så mycket!

Som jag skrivit till flera av er så är mitt problem egentligen inte att jag inte kan några övningar för ryggen Det svåra är att veta hur jag ska sätta ihop ett bra program som ger bra träning för ryggen utan att över- eller felbelasta den. Att att hitta en bra balans mellan mage- och ryggövningar som stärker hela coren. För ryggproblem sitter ju oftast lika mycket i magen som i ryggen.

Nu har jag i alla fall hittat ett väldigt basic program på Aftonbladet hälsa som jag tänker försöka följa ungefär var tredje dag ett tag framöver. Det kan tyckas lite väl lätt, men efter min ”100 minuter plankan på 30 dagar-utmaning” som jag fick avbryta efter 5-6 dagar eftersom det gjorde ont så fort jag försökte ställa mig i planka känns det som jag behöver gå ut lite mera försiktigt. Jobba för att bygga upp – inte bryta ner!

Bilden är tagen under ett Active 2-pass i höstas

Styrketräning för ryggen?

Jag måste verkligen göra något åt min rygg!
Det kan inte vara meningen att jag måste ha ont/trötthetsvärk i slutet av dagen bara för att jag t.ex. stått och lagat mat, varit ute och shoppat, gett Cornelia ett kvällsbad eller varit ute på en löprunda!
En naprapat kan säkert vara en del av lösningen. För även om jag givetvis inte blev ”botad” så kändes det bra de gånger jag gick till en i höstas. Men det är så sjukt mycket pengar. Och jag tror inte att det är hela lösningen. Hjälp till självhjälp genom styrketräning borde kunna ta hand om en del av problemet i alla fall…

I höstas lyckades jag få in en del styrketräning – två gånger i veckan ungefär – men nu är det verkligen evigheter sen jag tränat något annat än löpning. Det är så svårt när tiden är knapp och mitt största mål för säsongen är att persa på fem kilometer. Dessutom är löpningen så mycket roligare!!! Vet att jag verkligen borde prioritera styrketräningen, framför allt för mitt eget välbefinnande men kanske även för att bli en bättre löpare. Frågan är bara hur?

Plankor, jägarvilor och armhävningar i all ära, men jag tror inte att de får min rygg att må så värst mycket bättre?! Och sen var det det där med yoga som jag gjort några tappra försök med men aldrig blivit i närheten av hooked på.

Vad rekommenderar ni? Vilka övningar? Eller vilken träningsform? Allra helst nått jag kan göra hemma på kvällstid!

Bilden är lånad – och min ryggvärk sitter snäppet längre upp.

Ingen direkt kvalitet

Då var familjen Sund ute på joggingtur igen. 10 km i lugnt tempo. Det där med kvalitetspass verkar ha fallit i glömska totalt – trots att det nu inte ens är tre veckor kvar till Blodomloppet och mitt första försök av två att springa 5 km under 27:30 denna säsong. Men idag ville kroppen verkligen inte! Alltså, den ville gärna ge sig ut och jogga, men att ta i kändes inte alls lockande!

Dom första fyra kilometerna kändes jättesega, speciellt i benen men egentligen i hela kroppen (dock inte flåset). Sen kom kroppen igång lite mera. Men över lag var det en rätt tung känsla över hela passet. Vet inte riktigt varför. Men men… kvällens lördagsgodis kan nu åtnjutas med gott samvete i alla fall.

10 kilometer blev det som sagt, och min standardrunda för den distansen är en vändbana (ja, jag vet, inte så spännande) där det efter exakt fem kilometer väldigt lägligt dyker upp en bänk bredvid cykelbanan. Beroende på hur rundan fram tills dess har varit används bänken på lite olika sätt.
Om jag sprungit ett rätt långsamt pass och har mycket energi kvar i kroppen så noterar jag bara i huvudet att ”där är bänken”, och sen vänder jag och joggar hemåt igen (Bild 1).
Har jag sprungit lite hårdare men fortfarande är pigg och fräsch kan en liten ståvila vara på sin plats, min lilla belöning för att nu är jag halvvägs på rundan (Bild 2).
Om jag gått ut lite väl hårt känns det rätt skönt att kunna sätta sig ner och pusta ut några minuter (Bild 3).
Om det där emot ser ut som på bild 4 så har jag problem – det är ju lika långt hem igen…

Distans: 10 km
Tid: 1:07:13
Snitt: 6:43 min/km